I eftermiddags när husse Tommie kom hem från jobbet var det dags för Catlas tredje vända i spårskogen, och det gick helt osannolikt bra. Catla tycker dessutom att det är SÅ roligt, och hon verkar nästan lika stolt som husse & matte efter förrättade stordåd 🙂

Vad är det då vi gör när ”vi” (mest Catla 😉 ) spårar? Jo, så här långt har det gått till på följande sätt:

1. En person (”föraren”) har hållt i Catla medan den andra (spårläggaren) har peppat henne (dragkamp och pipljud) med VÄRLDENS ROLIGASTE leksak.
2. Spårläggaren/gömmaren har gått i väg och lockat med leksaken medan Catla har fått se på de första 20-25 m, därefter har ”föraren” skymt sikten medan spårläggaren har traskat i väg ytterligare 50-55 m.
3. När den tysta spårläggaren hunnit i väg och gömt sig ordentligt så har ”föraren” släppt Catla, som på egen hand (än så länge utan förare, spårlina & sele) har spårat upp spårläggaren.
4. När Catla har hittat den gömda personen så har hon belönats med glädjerop och dragkamp med favoritleksaken – mycket populärt!

Det som känns så oerhört stimulerande med just denna aktivitet är att den kan utökas och försvåras nästan i det oändliga. Man kan till exempel byta spårläggare, ta bort den gömda personen vid spårslutet, utöka tiden mellan spårläggning och släpp, öka spårlängden, lägga till vinklar osv osv. Helt klart värt att testa, särskilt om man har en engelsk springer spaniel som heter Chivas (min lilla passning till syrran & Mats).

/ Catlas matte – en SkogsMulle

”Föraren” har precis släppt Catla, som försvunnit med en ryslig fart (i den röda cirkeln).

När Catla har hittat spårläggaren/gömmaren och belönats med dragkamp…

… så har hon STOLT SOM EN TUPP burit tillbaka sin sladdriga höna.

I går lämnade Catla småskolan, det vill säga det var dags för valpkursfinal. Trots det ruggiga höstvädret blev avslutningen en härligt uppsluppen tillställning där valpar, hussar & mattar i vanlig ordning fick kombinera träning med lek. Det är faktiskt inte utan att det kommer att kännas lite tomt nu när torsdagsträffarna är över, men vi får trösta oss med att Catlas första diplom i alla fall är bärgat 🙂

Förresten, någon har undrat varför undertecknad lämnade över Catlas kursande till husse. Jodå, vi kom helt enkelt på att jag har haft valpar tidigare medan Tommie var total novis på området så det kändes helt enkelt vettigt. Det berodde alltså INTE på att jag inte klarade av det – jag lovar! 😉

/ Helena – Catlas stolta matte

Catla & Coffee hälsade kärvänligt på varandra.

Catla med husse och Coffee med sin matte.

Kurlsedaren Kicki Renlund instruerade och förberedde en…

… uppiggande lekstafett.

Catla börjar bli stora tjejen, och emellanåt så kan jag tycka att hon är väl burdus mot vår 1-åriga kattflicka Bus. När jag studerar dom två riktigt noga så inser jag dock att jag näppeligen behöver oroa mig, för då blir det hur tydligt som helst att det är kissen som basar. Jodå, visst förefaller Bus hamna i underläge då och då men bara så länge hon själv tycker att det är okej. Sanningen är att ingen har så bra pli på lilla Catla som vår fina BusKatt 🙂 Och det är verkligen en hääärlig relation de tu håller på att bygga upp,

Okej Catla, du får väl bestämma ett tag men…

… du vet att när jag säger stopp då…

… räcker det!

Jo jo, putsa på mig får du göra för DET är skööönt.

I går var undertecknad matte & Catla och tittade när husse och sex andra grabbar körde cross på en åker. Superspännande tyckte lilla Catla, som var mycket fokuserad. Så länge hon inte var upptagen med att klappas av Max eller att busa med boxertiken Carla förstås 🙂

Efter förra helgens debut i spårskogen var det i eftermiddags dags för ytterligare träning. Catla avverkade två spår, och hon gjorde det med beröm godkänt. Sedan? Jo, just nu har vi sannolikt världens tröttaste hund…

/ Helena – den på andra sidan kopplet

Catla & lille Max trivdes tillsammans.

Carla & Catla hälsade fint.

Valpmage skulle naturligtivis visas! Så småningom blev det även lek utan koppel, men de sekvenserna var tyvärr omöjliga att få med på bild. 🙁

På väg mot spårskogen…

… och här var det färdigspårat.

I kväll var vi tidiga till valpkursen, men det gjorde inte så mycket då vi just i dag omgavs av en uppsjö ystra kalvar (!) = oerhört spännande för en liten Catla att kika på. Kurstimmen avlöpte annars helt utan överraskningar, och Catla fullkomligen glänste i några av momenten (framför allt kommandot ”stanna” och inkallningen) 🙂 Kvällens lektion var för övrigt den näst sista, och läxan inför den allra sista gången är att öva in ett trick. Hm, undrar vad vi ska hitta på?! ”Vacker tass” känns alldeles för simpelt, och dessutom så kan hon det redan. För det mesta i alla fall 😉

Husse Tommie & Catla spanade in…

… en massa finfina kalvar.

Kvällens valpkurs avslutades med lek, men som vanligt var det svårt att fånga de små vildbattingarna på bild. Att det är Catla vi ser längst bak är väl ganska tydligt, men vem gissar att det mittersta är en liten beagle?!

Under kvällen var det åter dags för valpkurs, och denna gång fick Catla och de andra småttingarna bland annat gå en bana där de (tillsammans med sina hussar/ mattar) möttes av ett antal potentiellt läskiga saker. De inledde med att gå på konstigt underlag (kompostgaller) och knallade sedermera vidare mot en bebisdocka, en mjukisvalp som kunde låta och röra på sig, ett stort ”murveldjur” samt slutligen ett paraply som fälldes upp. Rädd? Catla? Nä, men hon satte helt klart fart på tillställningen genom att försöka skaka liv i dockan och mjukisdjuren. Det gick ju naturligtvis sådär 😉

Husse & Catla studerar ett ekipage som går ”läskiga banan”.

Här har Catla precis fått syn på dockan, och…

… här har hon närkontakt med ”murveldjuret”.

Men husse, tycker DU att paraplyet är läskigt?! JAG tycker att det är roligt! 🙂

Finfina Catla poserar för matte.