I dag knäppte jag några bilder för att åskådliggöra Catlas nya liv som en del i ankflocken, varsågoda!
En, två, tre, fyra, fem, sex, sju…
… eller, förresten: Den sjunde ”ankan” är ju faktiskt en bostonterrier. 🙂
Struntsamma, för dessbättre så är varken Catla eller ankorna särskilt petiga när det gäller det där med arttillhörighet. 😉
Aha, husse vill också ha uppmärksamhet – okej då!
I eftermiddags var det åter dags för Catla att ta sig en rejäl svängom med Uppsala-killen Glenn. Någon som tror att de tu hade skoj?!
Catla på verandan i väntan på nya killkompisen Glenn.
Glenn gör sig redo till vänster medan Catla attackerar från höger.
Catla till vänster & Glenn till höger medan…
… duon på denna bild åter har bytt sida. Härliga hundar! 🙂
Och så här ser unge Herr Glenn ut när han står stilla.
Från vänster: Rocky, Catla, Jejjes fötter & bjässen Smula.
Bilden ovan togs i dag av bästa då-och-då-dagmatten Jejje: Tre härliga tröttmössor och en pigg sjuksköterskestudent (åtminstone hennes fossingar 😉 ). Tack! 🙂
/ Catlas matte
Vår lilla Catla har många härliga sidor, och några av dom beskrivs på ett utmärkt sätt genom bilderna nedan:
Alltid sugen på något gott – här resterna av Arlas mjukglass med jordgubbssmak. 😛
Bästa vännen – här soffmys med gosiga Bus som huvudstöd. 🙂
Promenadkompisen – här från dagens svamptur (fast svampen uteblev tyvärr).
Knähunden – här i mattes trygga famn.
Busvovven – här med fåret som tydligen är JÄTTESTYGGT och måste ruskas om och morras massor på. 😉
Vi har haft en alldeles underbar hösteftermiddag och här njuts det minsann i fulla drag. Catla är, som så många av sina rasfränder, en soldyrkare av rang 🙂
9½ månader ”gamle” Glenn (eg. Top Boston’s Just a Kiss) övar med husse Viktor.
Catlas kompis Glenn tränar inför sin första inofficiella utställning (jag ska få äran att följa med som ”coach” 😉 ), och alldeles nyss fick jag den finfina bilden ovan. Det hela ser ju alldeles utmärkt ut, och det ska bli såå spännande att var med på hans & matte Katarinas ringdebut den 28 september 🙂
/ Catlas matte
Finaste kollegorna Sara & Veronika har varit i Boston, och av någon määärklig anledning så kom de att tänka på undertecknad när de såg skylten ovan. Gissa om det blev en uppskattad gåva?! Och mer sant kan det ju heller inte bli: Ett hus är verkligen inget hem utan en bostonterrier. Detta fick jag & Tommie bittert erfara när vår älskade Teo lämnade oss, och det stod än mera klart när vår älskade Catla sedan äntrade såväl vår stuga som våra liv.
/ Helena – Catlas lyckliga matte
Här bedöms Catla av den serbiske domaren Dusan Paunovic.
Den gångna helgen var det åter dags för utställning, och denna gång i Gimo. Catla fick högsta kvalitetsbetyget Excellent och blev 2:a i unghundsklassen (klicka på länken nedan för att se domarkritiken), men gick inte vidare för att tävla om de allra ”finaste” rosetterna. Det sistnämnda spelade dock mindre roll, för det väsentliga var att vi gjort vårt bästa och för dagen inte hade mer att ge. Alltså, inga som helst funderingar på vad som kunde ha gjorts bättre eller annorlunda och DET känns skönt 🙂
Förutom nämnd utställning, där även Glenns matte Katarina gästspelade (som publik då, inte som fyrbent 😉 ), så tar vi nu det lilla lugna. Den närmaste månaden blir utställningsledig, och nu är det i stället den hääärliga svampskogen som hägrar 😛 Och kanske att vi också kommer i gång med viltspårandet, eller vad säger ni Jenny, Johannes & Bessie? Mysigt med höst är det hursomhelst!
/ Catlas matte
Kom igen då matte! Kasta i väg det där krulliga och före detta bräkande gummifåret nå’n gång. 😛
Både husse & undertecknad matte har varit ur fysisk form ett par dagar, och dagens promenad blev därmed inte alls så lång som Catla hade tänkt sig 🙁 En rackar’ns tur då att vår lilla bostonfröken springer så duktigt själv om man bara ser till att kasta i väg nå’t roligt 🙂
/ Catlas matte
I morse var det åter utställningsdags, och denna gång i Högbo Bruk cirka en timmes bilfärd hemifrån. Finaste Catla blidde 1:a med Ck i unghundsklassen (för komplett resultat och domarkritik, klicka på den lila länken nedan) och avslutade sitt framträdande med att kissa (!) i ringen 🙂 Nä, det var inte så att hon inte hade rastats ordentligt innan utan kisseriet var det 5:e för morgonen = vår unga dam är högst sannolikt på väg in i sitt andra löp.
Tack snälla Ivan & Linnéa (Ahlnrevets Kennel) för att vi fick ”bo” i ert tält, dela ert trevliga sällskap och låta oss bjudas på välbehövligt fika 😛
Är du redo Catla? Okej, då kör vi!
Traaaava och…
… nu ska du stå fint.
Rackarn’s osis matte, den här domaren vill ju bara titta på tänderna och inte pussas det minsta. 😉
Matte, gick det bra eller? Japp, Catla – du är ALLTID världsbäst.
Världsbäst eller inte, att vila ut i husses famn är i alla fall det allra bästaste som finns.