Vindskydd & korvdoft

Denna måndag har det blåst, blåst och blåst lite till = inte mycket till utomhusväder 🙁 Det sistnämnda verkar i och för sig inte ha bekommit fröken Catla särskilt mycket, för så länge hon har en varm kamin (eller ett dito element!) att parkera sig vid så är hon mer än nöjd 🙂 För att inte tala om lyckan när det doftar falukorvsring i hela köket (det kan ju hända att man får smaka…) 😉

blogg;bostonterrier

Matte, jag trooor allt att det ligger falukorv på köksbänken och…

blogg;bostonterrier

… den är väl till mig, eller hur?! 😛

 

Borta bra, nära bäst

Catla är en riktig närhetsnarkoman och oavsett om det rör sig om människa, hund, katt eller gosedjur så vill hon vara superdupernära. Sååå sött!

/ Helena – Catlas matte

blogg;bostonterrier

Att mysa med grannvovven Rocky är härligt, och att krypa…

blogg;bostonterrier;katt

… kissen Bus går inte heller av för hackor. 🙂

 

Vintervitt

I eftermiddags blidde det en uppiggande promenad i det friska vintervädret 🙂 Catla, som på grund av löp (och jakt med tillhörande lösspringande jakthundar) har haft koppeltvång en tid, hade denna lördag total frihet. Hur hon utnyttjade den? Genom att springa i undertecknads bakhasor för att slippa göra egna ”gångar” i snön… En bekväm liten rackare är hon, vår sköna Catla!

blogg;bostonterrier

Okej, jag tar rygg på matte så att jag slipper djupsnön…

blogg:bostonterrier

Hallå, matte hjälp till nu’ra!!

blogg;bostonterrier

Isch, det blir ju kallt om tassingarna. 🙁

blogg;bostonterrier

Husse, vet du! Hon tvingade mig att gå i den djuuupa snön, och det var jättekallt. Matte är inte alls lika snäll som du! Ska vi gosa nu?! 😉

 

En i gänget

Finaste Catla är inte så petig när det gäller att välja sällskap. Bagateller som antal benpar, art och färgställning spelar helt enkelt inte så stor roll för vår lilla prinsessa. Just denna härliga onsdag såg hon exempelvis till att bli en i det ankgäng, som parkerat på en sten här hemma. Sötnosen! 🙂

blogg;bostonterrier;myskanka blogg;bostonterrier;myskankor

Catla & spenkoppen

Att en spenkopp (används som namnet antyder vid mjölkning) är världens roligaste och mest tåliga hundleksak hade jag tidigare ingen aning om, men Catlas uppfödare gjorde mig förstås klokare även här. Spenkoppen som Catla fick av Polarskäggets bästa Ann-Britt för snart ett år sedan används flitigt till dragkamp (annan hund eller människa spelar ingen roll), att slåss med (matte ligger ofta i riskzonen när spenkoppen ruskas om) eller bara att springa runt med (då är man förstås jättemallig!). Härligt!

blogg;bostonterrier;spenkopp

Hm, ska jag bara stå här och smaska på spenkoppen eller…

blogg;bostonterrier;spenkopp

… kanske matte har lust att leka?

blogg;bostonterrier;spenopp

Tjoho, grrrrrrr – det hade hon! 🙂