I förrgår kom Catlas moster Bessie med husse & matte på besök, och efter en supergod middag (tack snälla Jenny & kockande Johannes!) så blidde den förstnämnda kvar för några dagars semester hos oss 🙂
I afton firar vi in det nya året, och självfallet utan fyrverkerier. Gott slut, och gott nytt på er!
Jenny & Catla samt Johannes & Bessie = pusskalas. 😛
Bessie myser i husses knä…
… och detsamma gör Catla.
Här testar Catla att använda Johannes hand som huvudkudde, och det tycktes ju funka.
I morgon kommer Catlas härliga moster Bessie för några dagars visit, men i väntan på det så roar sig vår lilla fröken finfint på egen hand. Efter att en tvåbent hade dragit ut soffan för dammsugning så kom några av favoritbenen fram, och de blev då lite som ”pånyttfödda” och därmed JÄTTEGODA 😛
Stått på näsan?
Nix, inte då!
Jag gnager på ett ben och det går sååå bra med…
… alla mina STORA, fina tänder. Ber förresten om ursäkt för bildkvaliteten, som gör att jag ser alldeles bucklig ut (det ÄR jag ju förstås inte).
En snöfri jul är inte bara av ondo, för den innebär också att husse & matte i eftermiddags kunde glädja Catla (och oss själva) med lite spårningsjobb 🙂 Just denna gång hade Catla lite problem med det första spåret, men det berodde inte på bristande näsa utan på en ytterst distraherande omgivning (pågående jakt med ihållande drev och superintressanta dofter…). Kanske inte så klipskt att ge sig ut under sådana omständigheter, men vi räddade i alla fall upp det hela genom att avbryta det första spåret och i stället köra ett tämligen enkelt motivationsspår där Catla fick avgå med segern. Man lär sig av sina misstag!
Ett litet bildspel från eftermiddagen följer – klicka på det för att kunna ”spola” och pausa:
Catlas andra julafton firades på bortaplan, det vill säga hemma hos mattes bonus-brorson med familj en mil hemifrån. Myyysigt och Catla skötte sig naturligtvis exemplariskt!
Catla ansåg sig vara den mest dyrbara av gåvor och tog plats bland klapparna vid granen. 🙂 Foto: Maria Johnsson.
Tolv tvåbenta och ytterligare en hund var på plats, men som synes så tog Catla julfirandet med ro. Foto: Maria Johnsson.
Juldagsmys och trångt i soffan: Ett stycke matte (håller i kameran), grannvovven Rocky, Catla & husse Tommie.
Här kommer två bilder på den finaste soffpotatisen i heeela världen: Polarskäggets Charmiga Catla.
/ Helena – en matte med genomvarmt hjärta
Det är inte sådär väldigt ofta som kameran ”fångar” Catla precis rakt framifrån, men i dag var en sådan gång och resultatet ser ni ovan. Visst är hon väl fin, vår lilla prinsessa?! Särskilt när hon inte gnager på skogsmöss & så’nt… 😉
/ Catlas matte
Denna måndag har det blåst, blåst och blåst lite till = inte mycket till utomhusväder 🙁 Det sistnämnda verkar i och för sig inte ha bekommit fröken Catla särskilt mycket, för så länge hon har en varm kamin (eller ett dito element!) att parkera sig vid så är hon mer än nöjd 🙂 För att inte tala om lyckan när det doftar falukorvsring i hela köket (det kan ju hända att man får smaka…) 😉
Matte, jag trooor allt att det ligger falukorv på köksbänken och…
… den är väl till mig, eller hur?! 😛
Catla är en riktig närhetsnarkoman och oavsett om det rör sig om människa, hund, katt eller gosedjur så vill hon vara superdupernära. Sååå sött!
/ Helena – Catlas matte
Att mysa med grannvovven Rocky är härligt, och att krypa…
… kissen Bus går inte heller av för hackor. 🙂
I eftermiddags blidde det en uppiggande promenad i det friska vintervädret 🙂 Catla, som på grund av löp (och jakt med tillhörande lösspringande jakthundar) har haft koppeltvång en tid, hade denna lördag total frihet. Hur hon utnyttjade den? Genom att springa i undertecknads bakhasor för att slippa göra egna ”gångar” i snön… En bekväm liten rackare är hon, vår sköna Catla!
Okej, jag tar rygg på matte så att jag slipper djupsnön…
Hallå, matte hjälp till nu’ra!!
Isch, det blir ju kallt om tassingarna. 🙁
Husse, vet du! Hon tvingade mig att gå i den djuuupa snön, och det var jättekallt. Matte är inte alls lika snäll som du! Ska vi gosa nu?! 😉
Finaste Catla är inte så petig när det gäller att välja sällskap. Bagateller som antal benpar, art och färgställning spelar helt enkelt inte så stor roll för vår lilla prinsessa. Just denna härliga onsdag såg hon exempelvis till att bli en i det ankgäng, som parkerat på en sten här hemma. Sötnosen! 🙂
