I dag jobbade både Catlas husse Tommie & granngårdens husse Christian i skogen precis intill vår tomtgräns och då passade undertecknad matte på att njuta av vinter-solen tillsammans med de fyrbenta. Massor av frisk luft fick vi, och jag kan lova att det i detta nu är en heeelt utslagen Catla som sussar i min famn 🙂

/ Helena – Catlas nyluftade matte

P.S. I MIN värld är det Tripp som är minst och Trull som är störst. Facit? Om detta tvista di lärde, dvs Svenska språknämnden och Nationalencyklopedin... D.S.

Finaste Catla njöt av det vackra vintervädret.

Catla tillsammans med vännerna Smula & Rocky.

Livsnjutaren Catla.

I eftermiddags när jag satt och jobbade så kilade Catla ut genom hundluckan, men då hon var ute ovanligt länge så öppnade jag till sist dörren för att kalla in henne. Ingen hund kom, så då tassade jag ut till den ena änden av den drygt 7½ meter långa verandan (för att blicka ut över tomten) och DÄR låg Catla. Jodå, hon hade parkerat sig i en gammal söndergnagd hundkorg (inte av det valpvänliga slaget alltså…) som stod placerad på en ensam men ack så inbjudande solfläck. Sååå skönt tyckte Catla och verkade inte bry sig nämnvärt om att korgen delades med både skidstavar och campingstolar 🙂

/ Catlas matte

Jag har tidigare publicerat bilder på flera av Catlas släktingar, och jag tänker då främst på  brorsan Harry (eg.Polarskäggets Charmige Clintan) och moster Bessie. Även mamma Bella, moster Bimba & mormor Stumpan (eg.Barroco’s Yummy Yummy har skymtat förbi, men för allra första gången har jag i afton nöjet att presentera Polarskäggets Bedårande Bodil. Fina Bodil (på bilderna nedan avsevärt yngre än sina nyfyllda 3 år) är kullsyster till Bella, Bessie & Bimba och är därmed ännu en av Catlas mostrar. SÅ kul att ha fått bilder att kika på (tack matte Linnea!), och förhoppningsvis så ses vi även i verkliga livet framöver 🙂

/ Helena – Catlas matte

Här är hon i egen hög ”person”: Polarskäggets Bedårande Bodil.

Men hur gick det här till? KAN man verkligen vrida på kroppen sådär?!

Härlig bild på härlig hund i härlig ställning.

Bodil poserar i det gröna.

Bästa kompisen Pelle & Bodil efter en dag i skidspåren. För det var väl ändå inte i backarna?! 😉

Nyss hemkomna från en promenad, med vintertäcke på och i ett snövitt landskap, tog jag & Catla (mest jag 😉 ) bilden ovan. Den härliga barmarken hittade Catla under en STOR gran precis utanför huset, och den kala fläcken var förstås mycket uppskattad 🙂 Snart dags för picknick-filt och långmys i solskenet!

/ Catlas matte

Catla, som här har intagit ”grodställning”, myser med framlidne bostonkillen Teos gamla Musse Pigg-hand från 1998 (!).

Medan undertecknad matte jobbade från hemmakontoret låg Catla mest och jäste framför kaminen, men så snart arbetsdagen var över så var det dags för promenad. Eller förresten, det var långt ifrån ”bara” en promenad utan snarare värsta tränings-passet och det sistnämnda dessutom av det superlyckade slaget 🙂 Catla gick SÅ fint i kopplet och var SÅ lyhörd, och skulle vi lyckas hitta DIT även med störningar (till exempel i utställningsringen…) så vore det heeelt underbart. Summa summarum: Nu vet vi vad vi jobbar för och det får ta den tid det tar!

/ Helena – nöjd matte

Catla värmer upp inför årets dansuppvisning.

I går eftermiddag satt undertecknad matte ute och njöt av solen, och Catla var förstås inte sen att haka på. Efter en stund tröttnade hon dock på stillasittandet och bestämde sig för att ta en tur på den hårda skarsnön, men jag trooor att hon blev en aning konfunderad över underlaget. Hon tycktes nämligen inte alls kunna bestämma sig för huruvida hon skulle våga kasta sig ner och rulla sig på det ”riviga” snötäcket eller om det var för kallt, och beslutsvåndan resulterade i den mest besynnerliga snödans. Hade jag inte vetat att min vovve är fullt frisk, det vill säga i nuläget uppträder helt normalt (jag lovar!), så hade jag nog blivit en smula fundersam 😉 För vad sägs om huvudrolls-innehavaren i följande filmklipp (klicka på den lila länken nedan)?!

Film: Catlas snödans

/ Helena – Catlas matte

P.S. Catla, som helt uppenbart fick vårkänslor och drabbades av glädjefnatt i finvädret, kunde slutligen rulla sig på en plätt med barmark (i en övergiven gammal myrstack…). D.S.