Grattis mamma Bella, moster Bessie & resten av Polarskäggets Bedårande B-barn på er 3:e födelsedag! Hoppas att era hussar & mattar är extra snälla och att ni får MASSOR av smarriga godisar. 😛
Grattis!
1
Etikettarkiv: Polarskäggets Charmiga Catla
Ringdebuten avklarad
I dag var det dags för Catlas första utställning – den var av det inofficiella slaget och gick av stapeln på Årsunda IP utanför Sandviken, det vill säga ca 7 mil hemifrån. Hur det gick? Jodå, snygg var/är hon vår lilla fröken (se domarkritiken nedan) MEN det var också så att hon som förstagångslöperska på nionde dagen hade liiiite annat i huvudet än att strutta runt vid mattes sida och sukta efter köttbullar 😉 Alltså så blir det till att suga åt sig av allt positivt, exempelvis att Catla var charmant mot domaren, och så blir det till att träna massor av kontakt-kontakt-kontakt trots störningar.
Dagens resultat etc visas nedan, och som synes bedömdes Catla vara av mycket god kvalitet (1) och fick HP (hederspris som kan tilldelas särskilt lovande valp/junior/unghund eller särskilt väl bevarad veteran):
20130202 Inoff. Gästriklands Kennelklubb, Årsunda IP Valpklass 6-9 mån 1 + HP Domare: Veronika Danielsson
– 8 mån tik av mycket god typ. Bra huvud o bett, bra hals o överlinje. Välvinklad fram, ok bak. Rör sig bra när hon vill, något kohasig bak. Trevligt temperament, välpresenterad.
/citat ur domarkritiken
I ”studion” igen
Om sisådär en 3 dagar blir fröken Catla 8 månader ”gammal”, och en viss matte tyckte då att det var dags att posera lite igen. Okej, efter några dagar med hosta & feber (matte alltså!) så fanns väl inte riktigt orken till att ens försöka uppnå nå’n konstnärlig/ estetisk perfektion, men här är hon i alla fall: Polarskäggets Charmiga Catla.
Fröken Catla närmar sig 8 månaders ålder och börjar nu bli stora damen.
Visst är hon väl ståtlig, vår prinsessa?! I husses & mattes ögon är hon faktiskt vackrast i heeeela världen. 🙂
Liten julhälsning
Tänkvärt
Polarskäggets Charmiga Catla är en kortskallig tös med felfri andning.
Hos våra brachycephala (kortskalliga) hundraser* har diverse andningsproblem dessvärre kommit att blir mer eller mindre utbredda. Då det rör sig om problematik, som i allra högsta grad har negativ inverkan på hundarnas livskvalitet, är det naturligtvis mycket olyckligt att de särdrag som faktiskt orsakar problemen till viss del är desamma som över tid har premierats av våra utställningsdomare. De sistnämnda har därmed, om än indirekt, medverkat till att man har fortsatt att bedriva avel med osunda djur…
När Svenska Kennelklubben i våras tog fram den halvtimmeslånga informations-filmen Att bedöma hundars andning och distribuerade denna till hela den svenska domarkåren så var det alltså inte en dag för tidigt (snarare decennier för sent 🙁 ). Självklart så ska vi sträva efter att föda upp hundar som orkar vara just hundar, och en fungerande andningsapparat är då minst sagt grundläggande. I den bästa av världar så skulle varje enskild uppfödare/ägare självmant ta sitt ansvar i denna jätteviktiga fråga, men då vi inte lever i en sådan värld så kan det ju vara bra med lite hjälp på traven = domarnas ökade medvetenhet OCH en striktare bedömning välkomnas. Åtminstone av undertecknad!
* Exempel på kortskalliga raser är pekinges, mops, bostonterrier samt engelsk och fransk bulldogg.
Om du klickar på följande länk så kan du titta på SKK:s högintressanta film Att bedöma hundars andning http://www.youtube.com/watch?v=yPs6BM0sw8k
För att avrunda detta inlägg så kan jag berätta att vår första bostonterrier hade vissa andningsproblem (framför allt vid hårdare ansträngning sommartid), medan vår lilla Catla verkar vara helt förskonad (snarkar inte ens om det inte uppstår ett direkt tryck mot halsen). Jag tycker hursomhelst att det är av största vikt att så många hundar som möjligt erbjuds förutsättningar att må så bra som möjligt och för att uppnå detta så är det vi tvåbeningar som måste tänka om och TÄNKA RÄTT. Bara att sätta i gång alltså! 🙂
/ Catlas matte – tänkaren
Hälsning från Harry
En alldeles underbar bild på en ung liten Harry (eg.Polarskäggets Charmige Clintan).
Som jag tidigare nämnt så har ju Catla större delen av släkten (utom moster Bessie i Uppsala & pappa Eagle i Stockholm då) lååångt härifrån, och då är det ju en ruskig tur att det finns möjligheter till ”elektronisk kontakt”. Alltså, Catla (och undertecknad matte 😉 ) har än en gång varit i kontakt med brorsan Harry och hans matte OCH vi fick återigen en massa härliga bilder 🙂 Såväl de nya fotona som tidigare publicerade Harry-bilder finns under rubriken Tjocka släkten i det nya fotogalleriet. Titta och njut, för visst är väl även brorsan Harry en riktig goding?!
Klicka på länken nedan för att komma till galleriet:
FOTOGALLERI
En ny sida med namnet FOTOGALLERI har lagts till i denna bloggs menyer. Än så länge har jag ”bara” lagt in Valpbilder, I men det kommer naturligtvis en massa mera – både publicerat och ej tidigare visat material. Håll till godo! 🙂
/ Helena – en som blickar både framåt och bakåt
Porträtt: Catla
Polarskäggets Charmiga Catla – här har ni henne.
Dagens fotojobb med Catla gick ut på att lyckas ta en ansiktsbild rakt framifrån, men det var lättare sagt än gjort ska jag säga. Hursomhelst, dagens mest kompletta bild visas ovan MEN försöken till perfektion kommer naturligtvis att fortgå 🙂
Liksom i modebranschen så knäpptes även ett antal bilder som var låååångt i från vad vi var ute efter, och några av dessa visas här: Fortsätt läsa
Catla på bordet
Vår underbara Catla har nu hunnit bli 6 månader och 6 dagar gammal och väger någonstans mellan 6,8 och 7 kg (vågen verkar ruskigt opålitlig…). För dagen så är den söta lite lätt gänglig, sådär på en tonårings vis, och det frodiga valphullet är därmed ett minne blott. Catla är full av energi och härligt bus (emellanåt så håller vi på att skratta ihjäl oss här hemma 🙂 ) men också klok och läraktig. Inga bilder i världen lär göra vår unga fröken rättvisa, men nedan följer i alla fall ett par som togs vid dagens ”stå-på-bordet-övningar” (vi tränar ju naturligtvis inför eventuella utställningar! 😉 ).
/ Catlas stolta matte
Catla sedd från höger sida och…
… här från vänster.
Catla har ordet
När det var ljust för några gånger sedan (människorna kallar det för i lördags) så hände det konstigaste jag någonsin har varit med om. Husse Nisse & matte Ann-Britt sade att ”tiden var inne” och så gav de mig helt sonika ett par nya människor att bo med. Tänk er själva! Jag fick lämna den stora kojan, husse, matte, mamma, brorsan och alla kompisarna i en plåtlåda med hjul på OCH med människor som luktade jättekonstigt…
Finaste kompisen Evita & lilla Catla myser tillsammans.
Medan plåtlådan rullade och rullade försökte jag sova så mycket som möjligt, och fastän alla dofter var nya och allt var sådär himla märkligt så gick resan riktigt bra. När människorna satte ett snöre i mitt halsband för att de ”inte ville att jag skulle komma bort” höll jag dock på att tappa hakan. Det var ju just det jag ville! Bort från snöret så att jag kunde styra själv liksom, men det fick jag inte 🙁
Första gången med koppel på, och i sanningens namn så gick det ju jättebra.
När vi hade rullat JÄTTELÄNGE så sade människorna plötligt att vi var hemma, men det förstod jag inte alls. Hemma var ju i den stora, röda kojan i Skellefteå och nu hade jag kommit till en mycket mindre koja och inte alls i Skellefteå. Nä, de nya människorna verkade inget vidare klipska men som tur är så verkar de i alla fall vara snälla. Jag får god mat (precis lika som i den förra kojan!) och så har jag fått en ny kompis. Lite konstig är hon allt, för hon skäller ju inte alls som jag, men det kan jag nog lära henne så småningom.
Catla och nya kompisen Bus (som plötsligt ser ut som en jättekatt…).
Nu har jag berättat om mitt livs mest omvälvande händelse, men ni behöver inte vara oroliga – allting går så bra så FASTÄN mina människor både luktar och pratar fel på nå’t vis.
/ Catla – en valp i farten