Stor Smula & så’nt

I går blev det klart att Catlas nätverk utökas rejält = Sankt Bernhardstiken Smula lämnar Umeå för att flytta in hos dagmatte Jejje, kompisen Rocky och alla dom andra på granngården Annelund. Smula har själv varit både mamma och adoptivmamma till ett gäng valpar, så hon kommer säkert att bli en klok förebild för Catla. Kul 🙂

Annars rullar livet på ungefär som vanligt, och just på söndagar innebär det bland annat kloklippning. Det sistnämnda var något som Catla under en tid uppskattade föga (massor av gråt och tandagnisslan…), men nu knipsas klorna i rask takt och på en total obekymrad hund. Härligt!

blogg;bostonterrier

Relativt liten Catla får snart en…

blogg;bostonterrier;sankt bernhardshund;tik;Smula

… STOR kompis: Smula.

 

Från hyss till vila

Vår underbara Catla är en härlig tjej som pendlar från att vara husses & mattes gosiga lilla knähund till att vara en enormt skojfrisk rackare. Catla är stundtals ett riktigt busfrö och, jag kan lova att vi får många, många goda skratt här hemma 🙂

/ Helena – tillika busig matte

blogg;bostonterrier

Liten höstprinsessa som snart är i full färd med att…

blogg;bostonterrier

… göra hyss. Här har hon samlat sina infångade byten i en korg: Ett vedträ, en disktrasa & en dagstidning.

blogg;bostonterrier

Att attackera toarullen och dra iväg med en lååång remsa papper är kul…

blogg;bostonterrier

… men det tar på krafterna, så efteråt är det skööönt att vila ut i husses famn.

Catla har ordet

Matte har varit på konferens med jobbet ett par dagar, men det gick bra även fast det var liiite konstigt att hon inte sov i sängen med mig, husse & Bus. Jag hade i alla fall en massa kul för när matte var borta så spenderade jag dagarna på granngården med Rocky, dagmatte Jejje, marsvinen & katterna. Rocky har börjat med nå’n ny kost och får massor av STORA fina ben, och även om jag vet att jag inte får så händer det att jag lyckas knycka ett av dom. Wow, jag är så himla cool och så är det ju SÅ himla smarrigt! 😛 Matte säger att jag bara kan fånga benen för att Rocky är så snäll och låter mig göra det, men hon fattar helt enkelt inte bättre. Jag tar ju såklart saker för att jag är stor och JÄTTESTARK 🙂

/ Catla – en liten bostonterrier

blogg;bostonterrier

Det här stora benet fångade jag och smet i väg med.

blogg;bostonterrier

Eftersom jag är så himla snäll så låter jag Rocky ligga bredvid mig. Vems sängen är? Rockys… 😉

 

Catla & lillebror

Vår fem månader ”gamla” Catla hade sedan tidigare storasystern Bus (världens goaste kisse!), och i dag utökades syskonskaran med en lillebror = ödlan Ömer. Den sistnämnda är än så länge bara en ca 10 cm lång liten gynnare, men så småningom blir han sannolikt bort emot 40 cm. Ingen fara för lilla Catla dock (om nu nå’n var orolig 😉 ), för Ömer är vegetarian 🙂

blogg;bostonterrier;dabbagam

Det var SÅ spännande att…

blogg;bostonterrier

… titta på ödlan Ömer som…

blogg;bostonterrier

… på lite närmare håll ser ut så här.

 

Kryphål & Rävsvadsbesök

De senaste dagarna har det varit en hel del fart på vår raraste Catla. Jodå, bland annat så bestämde hon sig för att 6.000 kvm inhägnad tomt inte är tillräckligt = letade upp en ”lucka” under stängslet och smet. Oturligt nog för den lilla rymlingen (men tursamt nog för undertecknad!) så var hon dock inte ensam ute på tomten, utan flyktförsöket upptäcktes omdelbums och kunde således avvärjas. Härnäst? Eventuella kryphål ska upptäckas OCH täppas till.

I går var Catla med till Rävsvad och kollade in spädbarn, större barn, vuxna, får, hästar, höns, katter & hundar och det var i vanlig ordning mycket spännande. Själv konstaterar jag bara att Rävsvad är ett riktigt paradis vad gäller både miljöträning och socialisering 🙂

/ Helena

blogg;bostonterrier

Catla har fått span på ett gäng höns som ”gömmer sig” bakom trädörren.

Finkissen Mischevious (=busig på engelska) är nästan på dagen jämnårig med Catla, och här ska det hälsas.

blogg;bostonterrier

Rävsvadstikarna Sally & Fenja är inte riktigt lika spännande som kissen och hönsen, men de duger gott.

blogg;bostonterrier

Tillsammans med grannvovven Rocky (den vackra bakgrunden) ligger Catla skönt i soffan.

 

Veckor, månader & tänder

blogg;bostonterrier

En konstnärlig tolkning (föranledd av en otroligt grynig bild…) av världens sötaste Catla.

I måndags blev Catla hela 21 veckor ”gammal”, och det börjar nu bli läge att överge veckorna för att i stället räkna månader. De sistnämnda är ju, så här långt, inte fullt så många att hålla reda på och det underlättar förstås det hela :-)Hursomhelst, finaste lilla Catla fortsätter att utvecklas på ett härligt sätt och vi konstaterar att hon vid knappa fem månaders ålder stoltserar med två nya tjusiga tandrader. Ett riktigt Stomatol-leende har hon, vår lilla prinsessa! 😉

/ Helena – Catlas matte

Höstliv

Helgen har varit tämligen lugn, men som synes nedan så har Catla haft det bra i alla fall 🙂

blogg;bostonterrier

I går studerade Catla när husse eldade i tunnan och stökade på tomten.

blogg;bostonterrier

I eftermiddags blev det åter en tur till spårskogen, och…

blogg;bostonterrier

… så här såg Catla ut när hon stolt kom tillbaka efter väl förrättat uppdrag.

 

Mys i buren

Det som från början var kissens transportbur blidde till en myskoja, och inte bara för hund eller katt utan numera för bägge. Vilka sötnosar!

blogg;bostonterrier

Kissen Bus låg och myste i godan ro när hon plötsligt…

blogg;bostonterrier

… fick sällskap av lilla Catla. Jodå, Bus låg kvar – det är en bit av hennes svans som syns i den röda ringen. 🙂

blogg;bostonterrier

SNART min vän så är du ren!

 

Tandfen närmar sig

blogg;bostonterrier

Catla äter sitt dagliga vällingmål, och DET känns säkert bra när man har munnen full med lösa tänder.

Polarskäggets Charmiga Catla är nu ganska precis 4½ månader gammal, och undertecknad matte har hittat de första lösa mjölktänderna. Jodå, det är ett par gaddar som hänger på en mycket skör tråd och att det råkar vara just de sylvassa hörntänderna gör ju ingenting. Förvisso är det så kallade valpbitandet i princip ett minne blott, men även den mest kärleksfulla hundpuss blir ju riskfylld när gapet är fullt med potentiella skär- och stickvapen. Eller nå’t 😉

/ Helena – ägarinna till härligt pussglad vovve

Liten spårdrottning

I eftermiddags när husse Tommie kom hem från jobbet var det dags för Catlas tredje vända i spårskogen, och det gick helt osannolikt bra. Catla tycker dessutom att det är SÅ roligt, och hon verkar nästan lika stolt som husse & matte efter förrättade stordåd 🙂

Vad är det då vi gör när ”vi” (mest Catla 😉 ) spårar? Jo, så här långt har det gått till på följande sätt:

  1. En person (”föraren”) har hållt i Catla medan den andra (spårläggaren) har peppat henne (dragkamp och pipljud) med VÄRLDENS ROLIGASTE leksak.
  2. Spårläggaren/gömmaren har gått i väg och lockat med leksaken medan Catla har fått se på de första 20-25 m, därefter har ”föraren” skymt sikten medan spårläggaren har traskat i väg ytterligare 50-55 m.
  3. När den tysta spårläggaren hunnit i väg och gömt sig ordentligt så har ”föraren” släppt Catla, som på egen hand (än så länge utan förare, spårlina & sele) har spårat upp spårläggaren.
  4. När Catla har hittat den gömda personen så har hon belönats med glädjerop och dragkamp med favoritleksaken – mycket populärt!

Det som känns så oerhört stimulerande med just denna aktivitet är att den kan utökas och försvåras nästan i det oändliga. Man kan till exempel byta spårläggare, ta bort den gömda personen vid spårslutet, utöka tiden mellan spårläggning och släpp, öka spårlängden, lägga till vinklar osv osv. Helt klart värt att testa, särskilt om man har en engelsk springer spaniel som heter Chivas (min lilla passning till syrran & Mats).

/ Catlas matte – en SkogsMulle

blogg;bostonterrie;spårträning

”Föraren” har precis släppt Catla, som försvunnit med en ryslig fart (i den röda cirkeln).

blogg;bostonterrier

När Catla har hittat spårläggaren/gömmaren och belönats med dragkamp…

blogg;bostonterrier

… så har hon STOLT SOM EN TUPP burit tillbaka sin sladdriga höna.