Författararkiv: Helena
Liten godnattsaga
I går kväll när hela familjen (utom ödlan då 😉 ) hade samlats i sängen tog sig Catla och kissen Bus tid för en rejäl godnattprocedur = tvättade varandras tassar och myste i största allmänhet. Förmodligen hade de somnat rätt kvickt om inte undertecknad hade stört genom att filma, och därmed belysa det hela med kamerans lampa (förklaringen till aktrisernas lysgröna ögon…), men nu övergick det hela till lite lek i stället 🙂
Klicka i vanlig ordning på den lila länken nedan för att kika på sötnosarna:
/ Helena
TunnelBus & Catla
Catla & kissen Bus är de allra bästa vänner, och de leker alltsomoftast så det står härliga till. I eftermiddags filmade jag de tu, och det härliga resultatet ser ni genom att klicka på den lila länken nedan 🙂 För formens skull, det vill säga för att ingen ska bli orolig, så vill jag betona att kissen aldrig fällde (fäller) ut klorna. DET är det bara Catla som gör 😉
/ Helena – Catlas & Busans stolta matte
Tripp Trull Trapp
I dag jobbade både Catlas husse Tommie & granngårdens husse Christian i skogen precis intill vår tomtgräns och då passade undertecknad matte på att njuta av vinter-solen tillsammans med de fyrbenta. Massor av frisk luft fick vi, och jag kan lova att det i detta nu är en heeelt utslagen Catla som sussar i min famn 🙂
/ Helena – Catlas nyluftade matte
P.S. I MIN värld är det Tripp som är minst och Trull som är störst. Facit? Om detta tvista di lärde, dvs Svenska språknämnden och Nationalencyklopedin... D.S.
På det hala
En plats i solen
I eftermiddags när jag satt och jobbade så kilade Catla ut genom hundluckan, men då hon var ute ovanligt länge så öppnade jag till sist dörren för att kalla in henne. Ingen hund kom, så då tassade jag ut till den ena änden av den drygt 7½ meter långa verandan (för att blicka ut över tomten) och DÄR låg Catla. Jodå, hon hade parkerat sig i en gammal söndergnagd hundkorg (inte av det valpvänliga slaget alltså…) som stod placerad på en ensam men ack så inbjudande solfläck. Sååå skönt tyckte Catla och verkade inte bry sig nämnvärt om att korgen delades med både skidstavar och campingstolar 🙂
/ Catlas matte
Hälsning från Bodil
Jag har tidigare publicerat bilder på flera av Catlas släktingar, och jag tänker då främst på brorsan Harry (eg.Polarskäggets Charmige Clintan) och moster Bessie. Även mamma Bella, moster Bimba & mormor Stumpan (eg.Barroco’s Yummy Yummy har skymtat förbi, men för allra första gången har jag i afton nöjet att presentera Polarskäggets Bedårande Bodil. Fina Bodil (på bilderna nedan avsevärt yngre än sina nyfyllda 3 år) är kullsyster till Bella, Bessie & Bimba och är därmed ännu en av Catlas mostrar. SÅ kul att ha fått bilder att kika på (tack matte Linnea!), och förhoppningsvis så ses vi även i verkliga livet framöver 🙂
/ Helena – Catlas matte
Soldyrkare
Nyss hemkomna från en promenad, med vintertäcke på och i ett snövitt landskap, tog jag & Catla (mest jag 😉 ) bilden ovan. Den härliga barmarken hittade Catla under en STOR gran precis utanför huset, och den kala fläcken var förstås mycket uppskattad 🙂 Snart dags för picknick-filt och långmys i solskenet!
/ Catlas matte
Tokan Catla
Jag misstänker att jag inte är den enda hundägaren som någon gång misslyckats med att plocka fram mitt mest bestämda/barska jag i en situation där det egentligen hade varit på sin plats? Att jag inte är den enda som i stället för att fostra ofrivilligt har brustit ut i gapskratt? Visst, det är naturligtvis HELT fel men i bland kan man bara inte behärska sig. Åtminstone inte undertecknad! Okej, mitt senaste tillkortakommande kanske resulterar i att Catla kommer att släpa runt på skor resten av sitt liv MEN vad skulle jag göra?! Jag kunde inte annat än skratta när hon galopperade runt hela huset med en tung känga i munnen och dessutom avslutade sitt ärevarv med det klumpigaste av tigersprång rätt upp i soffan. Jisses, lilltjejen såg ju inte klok ut 🙂
/ Catlas matte
Vältränade grodan Catla
Medan undertecknad matte jobbade från hemmakontoret låg Catla mest och jäste framför kaminen, men så snart arbetsdagen var över så var det dags för promenad. Eller förresten, det var långt ifrån ”bara” en promenad utan snarare värsta tränings-passet och det sistnämnda dessutom av det superlyckade slaget 🙂 Catla gick SÅ fint i kopplet och var SÅ lyhörd, och skulle vi lyckas hitta DIT även med störningar (till exempel i utställningsringen…) så vore det heeelt underbart. Summa summarum: Nu vet vi vad vi jobbar för och det får ta den tid det tar!
/ Helena – nöjd matte