Det är inte sådär väldigt ofta som kameran ”fångar” Catla precis rakt framifrån, men i dag var en sådan gång och resultatet ser ni ovan. Visst är hon väl fin, vår lilla prinsessa?! Särskilt när hon inte gnager på skogsmöss & så’nt… 😉
/ Catlas matte
Denna måndag har det blåst, blåst och blåst lite till = inte mycket till utomhusväder 🙁 Det sistnämnda verkar i och för sig inte ha bekommit fröken Catla särskilt mycket, för så länge hon har en varm kamin (eller ett dito element!) att parkera sig vid så är hon mer än nöjd 🙂 För att inte tala om lyckan när det doftar falukorvsring i hela köket (det kan ju hända att man får smaka…) 😉
Matte, jag trooor allt att det ligger falukorv på köksbänken och…
… den är väl till mig, eller hur?! 😛
Catla är en riktig närhetsnarkoman och oavsett om det rör sig om människa, hund, katt eller gosedjur så vill hon vara superdupernära. Sååå sött!
/ Helena – Catlas matte
Att mysa med grannvovven Rocky är härligt, och att krypa…
… kissen Bus går inte heller av för hackor. 🙂
I eftermiddags blidde det en uppiggande promenad i det friska vintervädret 🙂 Catla, som på grund av löp (och jakt med tillhörande lösspringande jakthundar) har haft koppeltvång en tid, hade denna lördag total frihet. Hur hon utnyttjade den? Genom att springa i undertecknads bakhasor för att slippa göra egna ”gångar” i snön… En bekväm liten rackare är hon, vår sköna Catla!
Okej, jag tar rygg på matte så att jag slipper djupsnön…
Hallå, matte hjälp till nu’ra!!
Isch, det blir ju kallt om tassingarna. 🙁
Husse, vet du! Hon tvingade mig att gå i den djuuupa snön, och det var jättekallt. Matte är inte alls lika snäll som du! Ska vi gosa nu?! 😉
Finaste Catla är inte så petig när det gäller att välja sällskap. Bagateller som antal benpar, art och färgställning spelar helt enkelt inte så stor roll för vår lilla prinsessa. Just denna härliga onsdag såg hon exempelvis till att bli en i det ankgäng, som parkerat på en sten här hemma. Sötnosen! 🙂
Avslappnat värre!
Husse & undertecknad matte har några rejält hektiska dagar, men som synes på bilden ovan så tar Catla det hela med ro. En underbart skön stil har hon! 🙂 Strax efter att bilden togs så sträckte hon för övrigt på huvudet och ”slängde” fram båda tassarna att dingla över stolskanten, och det som hände då hade varit heeelt oslagbart att få på bild: Kissen Bus stegade fram, kastade sig upp och hängde för en stund med tassarna runt Catlas hals. Superhäftigt, och Catla verkade inte ens särskilt förvånad 😉
/ Helena
Så här bedårande rar ser Catla ut när hon sträcker sig mot kameran. Fiiinaste vovven i hela världen!
/ Catlas stolta matte
Att en spenkopp (används som namnet antyder vid mjölkning) är världens roligaste och mest tåliga hundleksak hade jag tidigare ingen aning om, men Catlas uppfödare gjorde mig förstås klokare även här. Spenkoppen som Catla fick av Polarskäggets bästa Ann-Britt för snart ett år sedan används flitigt till dragkamp (annan hund eller människa spelar ingen roll), att slåss med (matte ligger ofta i riskzonen när spenkoppen ruskas om) eller bara att springa runt med (då är man förstås jättemallig!). Härligt!
Hm, ska jag bara stå här och smaska på spenkoppen eller…
… kanske matte har lust att leka?
Tjoho, grrrrrrr – det hade hon! 🙂
I dag var jag sådär himla duktig och tog med mig kameran ut när Catla skulle eftermiddagsrastas, men dessvärre så blev i princip alla bilderna i samma suddiga stil som den nedersta. Måste ha gjort någon heltokig inställning… 🙁
Att vara 1½-årig tik i höglöp tar tydligen på de mentala krafterna. Sööötaste lilla Catla!
/ Catlas matte