I eftermiddags var det dags för ännu ett veterinärbesök för Catla – detta eftersom jag befarade att hennes halsinfektion inte hade blivit ett dugg bättre. Det visade sig emellertid att jag var helt fel ute! Efter att lilltjejen fått lugnande kunde hon undersökas riktigt nogsamt i såväl hals som munhåla, och då stod det snart klart att halsmandlarna inte alls var så svullna som för en vecka sedan. Nix, i stället visade det sig att lilla fröken TROTS tand-borstning och ung ålder hade såväl beläggningar och lite tandsten som diverse slask mellan ett par tänder samt i en djup tandköttsficka. Här blir det alltså till att borsta ännu noggrannare och oftare på de olycksdrabbade ställen som veterinären visade.
Jag & Tommie är hursomhelst jätteglada både över att Catlas munhåla gicks igenom så grundligt och att vi fick en sådan fin lektion i hur vi ska hålla efter och ha koll på Catlas tänder. Dessutom så lärde vi oss nå’t nytt: Precis som när det gäller människor så kan även väldigt unga hundar få problem med tänder och tandkött. Det är alltså inte alls som jag (och många med mig?!) alltid har föreställt mig, det vill säga att den här typen av problematik endast drabbar gammelvovvar.
/ Helena – Catlas numera upplysta matte
I veterinärens väntrum satt Catla i husses knä, och hon både såg och hörde massor av spännande saker.
Veterinär Per Eksell sanerade Catlas mun först från ena hållet och…
… sedan från andra hållet.
Efter att ha fått lugnande var Catla lite groggy men still going strong! 🙂
