Efter några dagar med blåst, regn och tråkväder väljer jag att publicera en solbild som togs bara för någon vecka sedan. Sol, sol, sol! Det är så Catla & undertecknad matte vill jobba 🙂

/ Helena

I går förmiddag vaktade Catla husse (ryggont 🙁 ), och då passade undertecknad matte på att gå ut och lägga ett spår. Vid spårslutet placerades en godishög och – framför allt – allra bästa spårleksaken: En kvittrande plyschhöna.

Så småningom var det dags att traska bort mot spårstarten, och där bytte ”vi” i vanlig ordning om till sele och spårlina. Sedan? Full fart! Catla jobbar med en sådan fantastisk energi och tycker att det är sååå himla roligt 🙂 Hon skannar av terrängen på ett imponerande sätt, vinklar och andra svårigheter tycks inte bekomma henne alls. Mitt ”krångliga” spår visade sig dock vara alldeles för enkelt, så jag väljer att se det som ett motivationsspår. Nästa gång blir det andra bullar, det kan du vara heeelt säker på lilla Catla 😉

/ Helena

Bilder följer:

Catla har spårat klart, och därmed erövrat bästa kvitterpippin.

Catla fick bära leksaken på vägen hem, men stannade plötsligt….

Ner i diket och ut på en åker skulle hon. Var det månne rådjursspåren som lockade?!

Nej då! Det vara bara hönan som skulle grävas ner på ett säkert ställe… Vår lilla tokfia!

Förmiddagstur med Catla = livskvalitet för undertecknad matte 🙂 Strax efter att vi lämnade åkern kikade vi på fem rådjur, som stod och betade på ”vår” åker. Rackar’ns spännande tyckte Catla!

/ Helena

Catla hade inte träffat den snälla och tålmodiga idolen Rocky på bra länge (diverse hundar har så att säga varit i vägen), så det blev ett riktigt kärt återseende idag 🙂

Bilder följer förstås!