Två ”bollar” under täcket, nämligen husse Tommie & Catla, i härligt samförstånd.

Efter kall promenad är det såå skönt att krypa ner med husse, som kommit tidigt från jobbet och unnar sig en liten eftermiddagslur. Tydligen tillräckligt varm för att inte heeelt krypa ner under täcket i alla fall 😉

/ Catlas matte

Matte, hit med godiset!

Okej, det är kallt ute och täcke krävs för promenad men lite spring på tomten funkar utan OM matte bara är tillräckligt rolig. Lite godis (läs vanliga hundmaten) räcker tydligen som motivationsfaktor, för då kan Catla precis allt 🙂 Jodå, hon skulle antagligen kunna gå en hel mil på två ben om så krävdes 😉

/ Helena – Catlas matte

Juldagen har bjudit på fantastiskt vackert väder, men med 13 minusgrader hade Catla föga lust att vistas ute. Hon hittade dock en bra lösning på ”snöproblemet”, det vill säga att parkera sig under huset för en stunds spaning. När hon hade förvissat sig om att allt var lugnt på ägorna så hade hon dock rackarn’s bråttom in till kaminen igen 😉

Catla sitter torrt och…

… bra under huset.

I eftermiddags kom en av bygdens jägare förbi med två rådjursklövar, något som gjorde det möjligt att undersöka Catlas intresse för viltspår. Visst, vi vet att hon är mycket intresserad av rådjur men att spåra på beställning är ju något helt annat. Hursomhelst, Catla blev som besatt när hon fick nosa och kika på en klöv så jag bestämde mig för att omedelbums gå ut och göra ett första test. Alltså, jag traskade iväg till en lämplig startplats och knöt fast klöven i ett snöre. Jag markerade sedan startpunkten genom att gnugga klöven lite extra i backen, och släpade den sedan över stock och sten cirka 75 meter* upp i skogen. Klöven lämnades vid spårslutet, varpå jag gick en annan väg tillbaka för att hämta Catla.

Med sele och spårlina på satte jag Catla vid spårstarten en stund, och gav sedan kommandot ”spåra” (tidigare använt vid personspår). En superivrig tjej drog iväg, och med hjälp av några hållpunkter så stod det väldigt klart att hon faktiskt gick på klövens doft, och inte bara min. Hon stannade upp ett par gånger, vek av ett par meter åt fel håll, återvände till rätt spår och hittade i rasande fart ”sin” klöv. Vad hon gjorde sedan? Stoppade den i munnen, bar den med stolthet och – såklart – letade efter ett bra ställe att gräva ner den på. Det sistnämnda fick hon förstås inte göra, för klöven skulle in i frysen tills det är dags nästa gång. Superkul! 🙂

* Eftersom Catla har ett par år på nacken och dessutom har spårat en hel del tidigare så rekommenderade uppfödaren ett provspår på ungefär 100 meter. Det är dock jättejobbigt att spåra, så med tanke på gårdagens bravader i Stockholm så minskade jag ner det till ”bara” 75 meter.

Ett par oskarpa bilder följer:

Stolt men bekymrad tös, var skulle hon gömma klöven?!

Catla fick bära klöven ner till vägen.

Idag var det dags för Catla att debutera såväl i championklass som på Stockholms Hundmässa, och det var än en gång ”vår” underbara handler Vickan som skötte jobbet med den äran. Excellent med ck och en 4:e-placering i championklass, och precis utanför prispallen i bästa tikklass – med andra ord ett alldeles utmärkt resultat! Jag & Tommie är såå stolta över våra adepter 🙂

Resultat och den (tyvvärr) fåordiga kritiken kommer så småningom att läggas upp under rubriken Utställning/resultat, men några bilder kommer redan här:

Catla uppställd framför domaren.

Vickan & Catla förbereder sig med litet pusskalas.

Tommie & lilla Evelina kollar in Maria Melanders yngling, nämligen Polarskäggets Duktige Darwin.

Suddigt värre, men som ni ser fick Catla åka kungligt. Övriga på bilden är Tommie, Vickan, Evelina & David.

’

Har man inga hundkompisar hemma så får man hålla tillgodo med ”kompiskudden” 🙂 Fast inledningsvis var Catla lite fundersam och tittade med stor misstänksamhet på den nya kudden, som först presenterades i stående läge… 😉

/ Catlas matte – med två nya presentkuddar

Catla & undertecknad matte har precis kommit hem efter en härlig promenad i terrängen 🙂 Snårigt, fullt med rester efter skogsavverkning, stenar och grenar var en riktig pärs för en tvåbent, men Catla pinnade på hur lätt som helst med sina korta ben. Märkligt, det borde ju vara såå mycket jobbigare för henne!? Men icke då, inga hinder tycks vara oöverstigliga för vår lilla friskus.

/ Catlas utmattade matte

Kom igen matte, nu går vi!

Nej matte, det här är inte jobbigt – det är KUL.

Suddigt värre, men ni ser ju hur den lilla ettermyran Catla kryper fram ur sin ”skyttegrav” (under bordet) och hugger som en gädda efter den underbart snälla och tålmodiga grannhunden Rocky. Emellanåt låter han faktiskt som ett lejon i stånd att äta upp sin motståndare, men hans lilla svansstump rör sig hela tiden fram och tillbaka för att markera det fredliga samspelet 🙂 Sötnosar!

/ Catlas matte

Här står Catla och lyssnar till ljudet av granngårdens getter, spännande!

Strålande sol och en gnutta snö inspirerade till härlig promenad, men med tanke på alla rådjur ute på åkrarna (och jägarna i skogen) så behöll vi kopplet på. En underbar tur tyckte undertecknad, men för Catla dög det tydligen inte… Nej då, så fort vi kommit hem så svarade hon med att krypa under staketet och dra till skogs heeelt på egen hand (hon hade ju liksom känt en del härliga dofter under promenaden). Eftersom jag varken kunde krypa under staketet eller hoppa över det så förlorade jag värdefull tid = vår lilla pärla hade hunnit dra iväg och hade inte en tanke på att lyssna till nååågot annat än sin näsa. Jisses vad man känner sig misslyckad vid så’na tillfällen, det är ju faktiskt husse & matte som har fostrat 🙁 Hursomhelst så dröjde det dessbättre inte länge innan jag hittade vår bustjej i skogen bortom en av åkrarna och DÅ passade det mycket bättre att komma. Uppskattat! 🙂

/ Helena – en rymmarmatte