Nedan följer ett par bilder tagna strax före dagens eftermiddagslur – undertecknad matte behövde vila från studierna och Catla var förstås inte sen att haka på. På bilderna var vi fortfarande ovanför täcket, men bara några sekunder efter att den andra bilden togs så låg vi båda lååångt ner under täcket och det lääänge 🙂 Skönt tyckte Catla, särskilt eftersom vi låg på mattes värmefilt.
Matte, behöver jag vaka över dig eller…
… är det okej om jag också vilar lite?!
Undertecknad matte är inte så pigg för dagen, men som tur är så behövs det ju inte direkt någon långpromenad för att Catla ska få sitt behov av skogens alla dofter tillfredsställt 🙂 Och tur hade vi, för medan rådjursjakten pågick för fullt (drevet hördes tydligt!) så valde rådjuren det säkraste alternativet = stannade i min & Catlas närhet. De luktade såå gott tyckte Catla 😛
Apropå skogens dofter så sådde Catlas uppfödare Ann-Britt ett frö under dagens telefonsamtal, nämligen att vi (alltså husse/matte & Catla, inte jag & Ann-Britt 😉 ) ska gå en viltspårkurs. Själv har jag tänkt helt bakvänt och inte alls velat uppmuntra Catlas viltintresse, men vi kan ju såklart göra precis tvärtom. Att uppmuntra intresset och ge Catla utlopp för det gör ju att det sker under kontrollerade former, och då kan det också bli lättare att avstyra beteendet när det inte är önskat. Vår lilla fröken har ju dessutom att brås på, för hennes mormor Stumpan (eg. Barroco’s Yummy Yummy) är faktiskt Sveriges första och enda viltspårchampion av rasen bostonterrier * stolt *
/ Helena
I förmiddags hörde Catla grannskapets inte oävna leonbergerflock skälla, och hon blev just denna gång så uppjagad att hon bestämde sig för att rymma och leta rätt på dem (bor på andra sidan skogen cirka 400-500 meter härifrån). Och jodå, mitt framför näsan på undertecknad så ålade sig vår lilla bostontjej ut under staketet och stack 🙁 Jag blev mindre nöjd över att Catla struntade blankt i mitt barska nej = ålade sig ut, MEN blev desto gladare när hon stannade en bit bort och bestämde sig för att vara lydig och komma på inkallning 🙂 Ett så’nt litet busfrö hon kan vara den där lilla 😉
/ Helena
Hm, varför lyser du på mig med ficklampa matte?! Du är väl inte sur för att inte DU får plats på husses arm?
Nä’ru matte, du får faktiskt ligga nå’n annanstans!
Husse jag har skött mig idag, jag looovar!
I tisdags när undertecknad matte & husse Tommie hämtade Catla på dagis så möttes vi av ett riktigt litet ”blötdjur”. Eller vi kan väl säga så här: För att inte dregla så hade Catla väääldigt mycket dregel på sig 🙂 Jag gissar att någon hade haft kul! 😉
/ Catlas matte
Denna söndag inleddes med morgonmys och kaffe (det sistnämnda för undertecknad matte då 😉 ), men sedan blev det spårarbete. Catla fortsatte att morgonmysa medan jag gick ut och lade ett spår, och lite senare gick vi ut tillsammans för att jobba lite. Och jodå, som alltid så var Catla klockren i sitt arbete och det var inga som helst problem att hitta spårslutet och favoritleksaken som var nerkilad vid en stubbe 🙂
Catla bär alltid hem sin spårleksak, men idag tyckte hon plötsligt att det var en bra idé att gräva ner ”fyndet” i skogen (så som hon brukar göra med sina sorkfångster). Efter lite uppmuntran så ändrade hon sig dock, och den ”sjungande pippin” fick följa med hem till sitt vanliga gömställe i ett skåp på verandan.
Jag har sagt det förr och säger det än en gång: Det finns inget som gör mig & Tommie så stolta som när Catla briljerar med sin nos. Såå himla roligt för oss allihopa!
/ Helena – nöjd matte
Beklagar de suddiga bilderna nedan, men ni förstår ju ungefär vad det går ut på!
Catla med nyfunnet fynd.
Plötsligt infall: Gräva ner bytet.
Stolt Catla på hemväg.
Medan undertecknad pluggar så har Catla redan ”gjort helg”, och det i en härligt avslappnad stil. Ser såå himla skönt ut! 🙂
/ Helena
Catlas husse & undertecknad matte har haft rena sjukstugan, och det var ju förstås mindre uppskattat av vår lilla bostonfröken. En härlig promenad över åkrarna, med stopp för lite ringträning (!), gjorde dock susen för humöret och likaså gjorde denna måndags dagisvistelse. Tänk, jag blir lika glad varje gång jag hör Catla gnälla av förväntan när bilen närmar sig dagis för att sedermera hoppa på grinden i sin iver att få komma in 🙂 Det råder ingen som helst tvekan om att Catla älskar sitt Jordnära Hund, där hon ju sedan 6 månaders ålder har gått en eller ett par dagar i veckan. Såå gott att få känna så!
/ Helena