Denna bild togs innan den första snön dök upp, så det var frostigt värre på backen. Som kontrast till alla mysbilder känns det hursomhelst fint att få visa vår underbara Catla i helfigur
/ Helena – som alltid stolt matte
Denna måndag har det blåst, blåst och blåst lite till = inte mycket till utomhusväder Det sistnämnda verkar i och för sig inte ha bekommit fröken Catla särskilt mycket, för så länge hon har en varm kamin (eller ett dito element!) att parkera sig vid så är hon mer än nöjd
För att inte tala om lyckan när det doftar falukorvsring i hela köket (det kan ju hända att man får smaka…)
I eftermiddags blidde det en uppiggande promenad i det friska vintervädret Catla, som på grund av löp (och jakt med tillhörande lösspringande jakthundar) har haft koppeltvång en tid, hade denna lördag total frihet. Hur hon utnyttjade den? Genom att springa i undertecknads bakhasor för att slippa göra egna ”gångar” i snön… En bekväm liten rackare är hon, vår sköna Catla!
Husse, vet du! Hon tvingade mig att gå i den djuuupa snön, och det var jättekallt. Matte är inte alls lika snäll som du! Ska vi gosa nu?!
Så här bedårande rar ser Catla ut när hon sträcker sig mot kameran. Fiiinaste vovven i hela världen!
/ Catlas stolta matte
Att en spenkopp (används som namnet antyder vid mjölkning) är världens roligaste och mest tåliga hundleksak hade jag tidigare ingen aning om, men Catlas uppfödare gjorde mig förstås klokare även här. Spenkoppen som Catla fick av Polarskäggets bästa Ann-Britt för snart ett år sedan används flitigt till dragkamp (annan hund eller människa spelar ingen roll), att slåss med (matte ligger ofta i riskzonen när spenkoppen ruskas om) eller bara att springa runt med (då är man förstås jättemallig!). Härligt!