Jag misstänker att jag inte är den enda hundägaren som någon gång misslyckats med att plocka fram mitt mest bestämda/barska jag i en situation där det egentligen hade varit på sin plats? Att jag inte är den enda som i stället för att fostra ofrivilligt har brustit ut i gapskratt? Visst, det är naturligtvis HELT fel men i bland kan man bara inte behärska sig. Åtminstone inte undertecknad! Okej, mitt senaste tillkortakommande kanske resulterar i att Catla kommer att släpa runt på skor resten av sitt liv MEN vad skulle jag göra?! Jag kunde inte annat än skratta när hon galopperade runt hela huset med en tung känga i munnen och dessutom avslutade sitt ärevarv med det klumpigaste av tigersprång rätt upp i soffan. Jisses, lilltjejen såg ju inte klok ut 🙂
/ Catlas matte
– Tagit kängan? Jag?!
– Nej, jag looovar!