Livsnjutaren Catla.

I eftermiddags när jag satt och jobbade så kilade Catla ut genom hundluckan, men då hon var ute ovanligt länge så öppnade jag till sist dörren för att kalla in henne. Ingen hund kom, så då tassade jag ut till den ena änden av den drygt 7½ meter långa verandan (för att blicka ut över tomten) och DÄR låg Catla. Jodå, hon hade parkerat sig i en gammal söndergnagd hundkorg (inte av det valpvänliga slaget alltså…) som stod placerad på en ensam men ack så inbjudande solfläck. Sååå skönt tyckte Catla och verkade inte bry sig nämnvärt om att korgen delades med både skidstavar och campingstolar 🙂

/ Catlas matte