Så här stilig var vår högt älskade Teo på sin 13:årsdag. Foto (C) 2011 Storkelinas Blogg
Ja, hur ska jag börja? Den 13½-årige bostonkillen Teo lämnade mig (och Tommie!) i januari, och tillvaron kändes plötsligt oändligt tom. Trots den enorma sorgen och smärtan stod det dock ganska snart klart att vi skulle skaffa hund igen, och ärligt talat: Det fanns aldrig något annat alternativ än ännu en bostonterrier. Alla som är närmare bekanta med rasen vet att det inte är sådär alldeles lätt att få tag på en liten bostonterriervalp närhelst andan faller på. Det föds inte så många valpar per år, och efterfrågan är bra mycket större än tillgången. Hur lite jag än önskade det så var jag alltså fullt beredd på att vi kanske skulle få vänta på ”vår” valp. Kanske ett helt år, kanske ännu längre…
Hursomhelst, i mars ringde jag på vinst och förlust till en uppfödare i Skellefteå. Det var så jag kom i kontakt med Ann-Britt & Nisse på Polarskäggets Kennel, och det var så jag fick nys om att den vackra tiken Polarskäggets Bedårande Bella precis hade parats med den stilige hanen Big Booster’s Eagle. Tiden gick och glädjande nog så visade sig Bella vara dräktig! Och när detta hade konstaterats så dröjde det förstås inte länge innan jag & Tommie tog bilen de 67 milen upp till Skellefteå för att träffa såväl Bella som uppfödarpar. Vad vi tyckte om dem? Jo, samtliga blev med beröm godkända 😉
Lilla Catla tog den lååånga resan till sitt nya hem med ro. Foto (C) 2012 Storkelinas Blogg
Den 14 maj föddes valparna, och efter ytterligare ett par veckor fick jag & Tommie det efterlängtade beskedet: Vi skulle få köpa en av dem. På midsommardagen blev det alltså ytterligare en tur norrut (för att träffa småttingar) och i lördags var det så äntligen dags: Polarskäggets Charmiga Catla flyttade in hos mig, Tommie & den 1-åriga kissen Bus 🙂
/ Helena – lycklig matte