Som bilburen och boende i ”skogen”, med 400 meter till närmaste/enda granne, är de naturliga mötena med kollektivtrafik och storstadspuls minst sagt sällsynta. Gårdagens resa, med tre olika tåg, ner till Stockholm var alltså jättenyttig för fröken Catla! Vad hon tyckte? Inte helt oväntat så verkade hon fullkomligt obekymrad över såväl gnisslande ljud och skakande tåg som främmande människor som skulle fram och klappa. När det gäller det sistnämnda så blev jag förresten riktigt imponerad, för en av de klappande människorna formligen kastade sig över Catla (utan att fråga då…) och uppträdde även i övrigt på ett minst sagt avvikande sätt. Visst, Catla såg liiiite besvärad och frågande ut men uppförde sig ändå oklanderligt artigt (precis som undertecknad matte med andra ord). En så’n otroligt duktig tjej vi har 🙂

/ Catlas matte – åter hemma

Upplands Lokaltrafik ”bjöd” på en stillsam resa ner till Uppsala.

Catla var cool som vanligt, och så här söt var hon när hon klätt på sig inför avstigning.

På Uppsala Centralstation i väntan på att resa vidare med SJ.

Att kika ut genom fönstret var sååå spännande.

På T-Centralen i Stockholm i väntan på tunnelbanan som skulle ta oss till slutadressen hos Catlas tvåbenta ”mormor”.