Lite längre ner följer den officiella rasstandarden för bostonterriern, men jag börjar med att ge en mycket kort beskrivning som till fullo baseras på mina högst personliga möten & erfarenheter:

Under uppväxten bodde jag tillsammans med individer tillhörande raserna rottweiler, strävhårig tax, drever och gråhund. Jag har även spenderat en hel del tid med en berner sennen, ett par labradorer, en golden retriever, en flat coated retriever, ett gäng boxerkillar, en beagle, en eller annan stövare, någon schäfer, en pitbull, ett halvt dussin pudlar, ett par staffar, fem-sex spanielhundar osv osv. Alla nämnda raser i all ära, men så kom ju den där dagen för 13½ år sedan när min kärlek till hunden i allmänhet övergick till en djup kärlek för bostonterriern i synnerhet: Jag mötte Teo (Svartskogens Tedor). Om än motvilligt så måste jag erkänna att den då knappt 1-årige hanen vid första anblicken inte alls föll mig i smaken, jag tyckte helt enkelt inte att han var särskilt vacker. Det skulle dock inte dröja länge innan jag totalt hade ändrat uppfattning. Faktum är att jag bara behövde möta hans blick, böja mig ner för att hälsa och bli överöst med pussar – sedan var jag fast. Min förkärlek till rasen har sedan växt för varje dag som gått och för varje härlig rasrepresentant jag har träffat. En bostonterrier erbjuder så otroligt mycket kärlek, läraktighet, intelligens och härlig energi så att det faktiskt inte finns några andra alternativ: Man bara MÅSTE älska dem!

RASSTANDARD

(hämtad från Bostonterrierklubbens hemsida http://www.bostonterrierklubben.se )

ORIGINALSTANDARD 1990-02-28

FCI-STANDARD 1995-02-02; engelska

SKKs STANDARDKOMMITTÉ  I996-01-10

URSPRUNGSLAND/HEMLAND: USA

ANVÄNDNINGSOMRÅDE: Sällskapshund

FCI-KLASSIFIKATION: Grupp 9, sektion I 1

BAKGRUND/ÄNDAMÅL: Bostonterriern är USA:s nationalhund, men rasen har sitt ursprung i England, där man tidigt intresserade sig för hundhetsning. För det ändamålet provade engelsmännen många olika raskorsningar. Den som i början av 1800-talet gjordes mellan bulldogg och den numera utdöda old english terrier ansågs lyckad och gav upphov till bostonterrierns anfäder. Även i USA blev hundhetsning populär, särskilt i och omkring staden Boston. År 1865 importerade man en hund, Judge, med ovannämnda bakgrund och han blev grundläggare till rasen bostonterrier. Rasen blev sedan föremål för en lokalt begränsad avel och kom härigenom att konsolidera sin typ, som numera inte visar särskilt stor terrierlikhet. Bostonterriern erkändes som ras av Amerikanska Kennelklubben år 1893.

HELHETSINTRYCK: Bostonterriern skall vara en livlig, synnerligen intelligent släthårig, kortnäst, kompakt byggd, kortsvansad och välbalanserad hund. Den skall vara antingen brindle, seal eller svart med välplacerade vita tecken. Huvudet skall stå i proportion till hundens storlek och uttrycket skall vittna om påtaglig intelligens. Kroppen skall vara ganska kort och väl samlad. Benen skall vara starka och välvinklade. Svansen skall vara kort. Ingen detalj skall vara så framträdande att den påverkar hundens proportioner negativt. Rasen skall ge intryck av beslutsamhet, styrka, energi och verklig stil. Hållningen skall vara ledig och elegant. God fördelning mellan färgade partier och vita tecken är särskilt kännetecknande för en god rasrepresentant. Vid bedömning av helhetsintrycket skall särskild hänsyn tas till balans, uttryck, färg och teckning jämfört med andra detaljer. Den enda påtagliga skillnaden mellan könen är att tikens kroppskonstitution är något mer finlemmad än hanhundens.
Den linjesköna kortryggade kroppen hos bostonterriern i kombination med unika raskarakteristiska, som dess kvadratiska huvudform och käkparti och den iögonfallande teckningen, har resulterat i ett litet nätt och charmerande amerikanskt originalbostonterriern.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN: Benlängden skall stå i proportion till kroppslängden för att understryka rasens påfallande kvadratiska utseende. Bostonterriern skall vara stadigt byggd och får inte ge intryck av att vara varken spinkig eller grov. Benstomme och muskler såväl som vikt och kroppsbyggnad skall stå i proportion till varandra.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR: Rasen skall vara vänlig och livfull. Den har ett utmärkt temperament och är mycket intelligent, vilket gör den ojämförbar som sällskapshund.

HUVUD: Skallparti: Skallen skall vara kvadratisk med flat hjässa och vara fri från rynkor. Pannan skall vara brant. Stop: Stopet skall vara tydligt markerat. Nostryffel: Nostryffeln skall vara svart och bred med en tydligt markerad linje mellan näsborrarna. Nosparti: Nospartiet skall vara kort, kvadratiskt, brett och djupt och stå i proportion till skallen. Det skall inte ha några rynkor. Nospartiets längd skall vara kortare än dess bredd och djup, och den skall inte överstiga 1/3 av skallens längd. Nosryggen skall vara parallell med hjässan. Läppar: Läpparna skall ha gott djup men får inte vara lösa hängande. De skall täcka tänderna helt när munnen är stängd.
Käkar/tänder: Underkäken skall vara bred och kvadratisk. Tänderna skall vara korta och regelbundet placerade. Bettet skall vara antingen tångbett eller precis så mycket underbett som behövs för att ge nospartiet ett kvadratiskt utseende. Kinder: Kinderna skall vara flata. Ögon: Ögonen skall vara placerade brett isär. De skall varit stora, runda och mörka till färgen. Framifrån sett skall ögonen vara vågrätt placerade och de yttre ögonvrårna ligga i linje med kinderna. Det idealiska bostonterrier-uttrycket skall vara alert, vänligt och påtagligt intelligent. Detta är ett mycket viktigt raskarakteristikum. Öron: Öronen skall vara små och bäras upprättstående, antingen naturliga eller kuperade för att harmoniera med huvudformen. Öronen skall vara placerade så nära skallens hörn som möjligt.

KUPERING AV ÖRON ÄR FÖRBJUDET I SVERIGE.

HALS: Halslängden skall bidra till hundens balanserade helhetsintryck. Halsen skall vara svagt vä1vd och bära upp huvudet elegant. Den skall mjukt övergå i skulderpartiet.

KROPP: Rygglinje: Rygglinjen skall vara plan. Rygg: Ryggen skall vara så kort att den ger kroppen ett kvadratiskt utseende. Kors: Korset skall slutta svagt mot svansansättningen. Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara djup med god bredd, ha väl välvda revben och bakåt nå till länden. Kroppen skall förefalla kort. Svans: Svansen skall vara lågt ansatt, kort, tunn och avsmalnande. Den skall vara rak eller skruvad och får inte bäras över rygglinjen. Den önskvärda svanslängden överstiger inte 1/4 av avståndet från ansättningen till haslederna.

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL: De raka frambenen skall vara placerade måttligt brett isär och i lod med övre delen av skulderbladen. Skulderblad: Skulderbladen skall var snedställda och väl tillbakalagda, för att möjliggöra de rastypiska, stilfulla rörelserna. Armbåge: Armbågarna skall varken vara inåt – eller utåtvridna. Mellanhand: Mellanhänderna skall vara korta och starka.
Tassar: Framtassarna skall vara små, runda och kompakta. De får varken vara inåt – eller utåtvridna. Tårna skall ha god välvning och korta klor. Sporrar på frambenen får tas bort.

BAKSTÄLL: Bakbenen skall vara väl ställda. Lår: Låren skall vara starka och väl musklade. Knäled: Knälederna skall ha god vinkling.
Underben: Underbenen skall vara parallella. Has: Haslederna skall vara väl markerade. Mellanfot: Mellanfoten skall vara kort och varken inåt – eller utåtvriden. Tassar: Baktassarna skall vara små och kompakta med korta klor.

RÖRELSER: Bostonterrierns rörelser skall vara stabila, målmedvetna och på en rak linje. Fram – och bakbenen skall föras på samma linjer med perfekt rytmiska steg, där varje steg vittnar om elegans och styrka.

PÄLS: Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort, åtliggande, glänsande och av fin struktur. Färg: Färgen skall vara brindle, seal eller svart med vita tecken. Brindle skall premieras framför andra godkända färger endast om alla andra kvaliteter är likvärdiga. (Definition på seal: Seal förefaller svart men har en röd skiftning som är synlig i sol- eller starkt ljus).

Obligatoriska tecken: Vitt band över nospartiet, vit bläs mellan ögonen och vitt förbröst.

Önskvärda tecken: Vitt band över nospartiet, jämn vit bläs mellan ögonen som fortsätter över hjässan, vit halskrage, vitt förbröst, vitt på delar av eller hela frambenen samt vitt på bakbenen nedanför hasleden. Notera att en typisk rasrepresentant inte skall nedvärderas för avsaknad av tecken som anges under denna rubrik. En hund med för rikliga vita tecken på huvudet och kroppen måste i övrigt ha sådana kvaliteter att dessa uppväger överteckningen.

STORLEK/VIKT: Vikt: Vikt inte överstigande 11 kg. I hemlandet delas rasen in i följande viktklasser: Under 15 pounds (6,8 kg); 15–20 pounds (6,8–9 kg); 20 pounds men inte överstigande 25 pounds (9 men inte överstigande 11, l kg).

FEL: Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse. Grovt eller klumpigt helhetsintryck
För mycket vitt eller synliga blinkhinnor i ögonen Knipta eller vida näsborrar Oproportionerligt stora öron i förhållande till huvudet Högt buren svans Klen benstomme Lösa tassar Otillräckligt vinklade knäleder Rullande, paddlande eller nystande rörelser Hackney-rörelser

ALLVARLIGA FEL: Sned underkäke Synlig tunga eller synliga tänder när munnen är stängd Välvd rygglinje Svankrygg Flata sidor på bröstkorgen Korsande rörelser fram eller bak

DISKVALIFICERANDE FEL: Blå ögon eller spår av blått i ögonen
Köttfärgad nos Kuperad svans Helsvart, helt brindle eller helt seal, dvs. avsaknad av obligatoriska vita tecken Grå eller leverbrun färg

TESTIKLAR: Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

FCI nr 140