Undertecknad matte är inte så pigg för dagen, men som tur är så behövs det ju inte direkt någon långpromenad för att Catla ska få sitt behov av skogens alla dofter tillfredsställt 🙂 Och tur hade vi, för medan rådjursjakten pågick för fullt (drevet hördes tydligt!) så valde rådjuren det säkraste alternativet = stannade i min & Catlas närhet. De luktade såå gott tyckte Catla 😛

Apropå skogens dofter så sådde Catlas uppfödare Ann-Britt ett frö under dagens telefonsamtal, nämligen att vi (alltså husse/matte & Catla, inte jag & Ann-Britt 😉 ) ska gå en viltspårkurs. Själv har jag tänkt helt bakvänt och inte alls velat uppmuntra Catlas viltintresse, men vi kan ju såklart göra precis tvärtom. Att uppmuntra intresset och ge Catla utlopp för det gör ju att det sker under kontrollerade former, och då kan det också bli lättare att avstyra beteendet när det inte är önskat. Vår lilla fröken har ju dessutom att brås på, för hennes mormor Stumpan (eg. Barroco’s Yummy Yummy) är faktiskt Sveriges första och enda viltspårchampion av rasen bostonterrier * stolt *

/ Helena