Här står Catla och lyssnar till ljudet av granngårdens getter, spännande!

Strålande sol och en gnutta snö inspirerade till härlig promenad, men med tanke på alla rådjur ute på åkrarna (och jägarna i skogen) så behöll vi kopplet på. En underbar tur tyckte undertecknad, men för Catla dög det tydligen inte… Nej då, så fort vi kommit hem så svarade hon med att krypa under staketet och dra till skogs heeelt på egen hand (hon hade ju liksom känt en del härliga dofter under promenaden). Eftersom jag varken kunde krypa under staketet eller hoppa över det så förlorade jag värdefull tid = vår lilla pärla hade hunnit dra iväg och hade inte en tanke på att lyssna till nååågot annat än sin näsa. Jisses vad man känner sig misslyckad vid så’na tillfällen, det är ju faktiskt husse & matte som har fostrat 🙁 Hursomhelst så dröjde det dessbättre inte länge innan jag hittade vår bustjej i skogen bortom en av åkrarna och DÅ passade det mycket bättre att komma. Uppskattat! 🙂

/ Helena – en rymmarmatte