Denna söndag inleddes med morgonmys och kaffe (det sistnämnda för undertecknad matte då 😉 ), men sedan blev det spårarbete. Catla fortsatte att morgonmysa medan jag gick ut och lade ett spår, och lite senare gick vi ut tillsammans för att jobba lite. Och jodå, som alltid så var Catla klockren i sitt arbete och det var inga som helst problem att hitta spårslutet och favoritleksaken som var nerkilad vid en stubbe 🙂
Catla bär alltid hem sin spårleksak, men idag tyckte hon plötsligt att det var en bra idé att gräva ner ”fyndet” i skogen (så som hon brukar göra med sina sorkfångster). Efter lite uppmuntran så ändrade hon sig dock, och den ”sjungande pippin” fick följa med hem till sitt vanliga gömställe i ett skåp på verandan.
Jag har sagt det förr och säger det än en gång: Det finns inget som gör mig & Tommie så stolta som när Catla briljerar med sin nos. Såå himla roligt för oss allihopa!
/ Helena – nöjd matte
Beklagar de suddiga bilderna nedan, men ni förstår ju ungefär vad det går ut på!
Catla med nyfunnet fynd.
Plötsligt infall: Gräva ner bytet.
Stolt Catla på hemväg.
Duktiga Catla! Följer din blogg frenetiskt… det blir en Boston nästa gång (stolt staffeägare idag)…
//Johanna
Johanna >> Åh vad kul att höra, och även om du också har en härlig ras så kan jag verkligen rekommendera bostonterriern. Såå härliga och mångsidiga hundar, och dom blir verkligen vad man gör dom till 🙂 Och så bjuder dom på många härliga skratt också, och det är ju ytterst hälsosamt om man är husse/matte! Ha det gott och kanske ses vi i spårskogen någon gång! // Helena