Under eftermiddagen regnade det ymnigt, och då passade jag på att ta Catla på en stundtals koppelfri promenad. Eftersom Catla är den sortens hund som är lydig och kan allt MEN bara när hon själv vill, så är jag annars ganska försiktig med att köra utan koppel. Catla älskar nämligen att gå på rådjursspår och tappar då i det närmaste all hörsel och en hel del förstånd = något jag inte vill riskera då det utöver rådjur även finns älg, rikligt med vildsvin och emellanåt björn i närområdet…

/ Catlas matte – den försiktiga

Tungan rätt i munnen och…

… nosen rätt i luften.

På den här bilden var Catla fortfarande lös, men precis efter att kopplet hade åkt på så studsade en stilig råbock upp mitt framför oss.